Pilgrims of León: John från Skottland

2018-04-13

– För 10 år sedan var jag tvungen att gå ner i vikt av hälsoskäl och totalt tappade jag 70 kg. Det är inte sunt att bära runt på en persons kroppsvikt. Mitt matberoende förvandlas istället till ett “fitnessberoende”. Jag sprang 7 maraton och efter det behövde jag en ny utmaning. Då kom jag på idéen att gå Camino de Santiago i Norra Spanien.

Jag hörde talas om El Camino genom “The Way” (prisbelönad Camino-film med Martin Sheen i huvudrollen). Detta var när jag fortfarande var överviktig och jag tänkte för mig själv: “jag skulle gärna gå men klarar inte av det”. Nu är inte ens Caminon en fysisk utmaning längre - 22 km hade jag enkelt kunna springa.

Efter att jag har anlänt till Santiago planerar jag faktiskt att ta en buss till Lissabon och fortsätta på Camino Portugués. Och kanske gör jag Camino Via de la Plata också… Som sagt, jag blev förälskad i leden - och i allt vad det innebär att gå den.

Så El Camino är ingen utmaning för dig?

– Caminon är ju ingen vildmarksexpedition, du aldrig långt ifrån ett varmt mål mat eller en kopp kaffe. Det är mer av en mental utmaning som får mig att kliva ur min “comfort-zone”. Först och främst är tanken att gå längre än jag någonsin tidigare gjort lockande. När man vandrar under hela dagen slutar man inte att tänka. Hemma i Skottland kanske jag tänker på något en stund, men efter 30 minuter gör jag något annat och glömmer tanken jag haft. Kanske går jag till köket för att äta och småsaker som: “åh nej, någon har ätit allt bröd” kan göra mig upprörd. Men här på El Camino medan man vandrar, finns det ingenting att bli upprörd eller stressad över.

Mitt fokus är helt på nu:et. Jag brukar alltid säga att efter man lämnar Saint-Jean-Pied-de Port tar det en vecka för kroppen att vänja sig och sedan ytterligare en tills sinnet vänjer sig. Sedan kan inget längre stoppa dig. Det är vad vissa människor kallar för en andlig upplevelse, men jag vet inte om jag vill kalla det för andligt.

Går du av religiösa skäl?

– Jag är katoliker. Men det är inte anledningen till att jag går Camino de Santiago. Att jag är katolsk och att går El Camino är två helt olika saker för mig.

Generellt går människor El Camino av olika skäl. Alla har sin egen anledning. Detta gör det så intressant, alla är här av en anledning, alla har sin egna story. Under vandringen har jag haft så otroligt intressanta och meningsfulla samtal med andra pilgrimer. Om jag skulle prata med samma person över en kopp kaffe hemma, det är fortfarande inte detsamma som när man går tillsammans och filosoferar.

Tar du vilodagar?

– Ja, idag är min vilodag här i León. Jag gillar León, det är vackert att vandra in i staden, gatorna blir smalare och smalare, tillslut möter man den romerska muren och så tonar den mäktiga katedralen fram.

Det är inte så att jag fysiskt behöver en vilodag, jag vill göra lite sightseeing här i León. Jag gillar också att vara för mig själv ibland, då jag mest bor på “albergues” (härbärgen) är det skönt att ta in på ett hotell. Att bara ha ett privat badrum är fantastiskt!

Vissa vill att ha sin Camino planerad med alla hotell bokade och samt returflyget, men jag gillar inte att resa på det sättet. Och jag kommer nog göra en till Camino efter denna eftersom jag är pensionerad.

Men jag kan förstå att vissa vill ha allt bokat och kunna slappna av helt. Folk har frågat mig: hur byter man om i ett "albergue" med alla människor runt omkring sig? Eller som en amerikan frågade mig: är det inte svårt att korsa gränsen från Portugal till Spanien? För många är det lättare att ha allt planerat i förväg och en resebyrå kan hjälpa till med det. Alla är olika och går sin egen Camino.

Du har gått El Camino två gånger. Vilka skillnader märker du?

– Först och främst är vädret helt annorlunda nu. Förra året i september var det mestadels uppehåll och soligt. Dessutom är många barer/restauranger stängda i de byar jag har passerat. Mesetan är också väldigt grön och vacker nu under våren. Något annat jag märker är den stora ålderskillnaden. Många unga går nu och de försöker hitta sin väg i livet. På El Camino finns det inte några åldersgrupper, bara en stor Camino-familj och det är som en stort “community” som rör sig framåt. I större städer som León delar dock alla upp sig. Eftersom jag tog en vilodag här är min “familj” en dag före mig. Tur att jag blir del av en ny familj imorgon!  

På Caminon träffar du människor som du aldrig skulle ha mött i det dagliga livet, inte ens om ni hade varit grannar. Här umgås du med människor från alla sociala kretsar. Jag gick tillsammans med ett ingenjör i rymdteknik, vi gick i mörkret och helt plötsligt pekande han mot en av stjärnorna och sa: “ser du satelliten där? Jag satte den där.”

Tillbaka